Ålands Natur & Miljö tackar för möjligheten att komma med synpunkter på utkastet till landskapsregeringens cykelstrategi. Vi är gärna med och påverkar gällande frågor som berör natur, miljö och hållbarhet. På grund av att vi inte fick förfrågan samtidigt som andra respondenter blev svarstiden kort men vi har ändå strävat efter att hinna komma med våra samlade synpunkter.
Sammanfattning
- Ålands Natur och Miljö ställer sig positiva till att landskapsregeringen utarbetar en cykelstrategi.
- Då det saknas en konkret budget och ansvarsfördelning är det risk för att strategin blir en hyllvärmare.
- Det är positivt att förslaget till cykelstrategi tar upp ansvarsfrågan för cykelvägarna.
- Prioritera potential för pendling och regionala samband, undvik centralisering av strategin.
- Inrätta en tvärsektoriell arbetsgrupp som följer upp målen, föreslår prioriteringar och publicerar en årlig lägesrapport.
- Det kan vara bra att kombinera snabba cykelvägar för daglig transport med cykelvägar som anpassats för omkringliggande natur och miljö.
- Cykelstrategin bör ses som en del av Ålands attraktionskraft.
- Många olika fordon samsas numera med fotgängarna på gång-och cykelbanorna. Hastigheterna bör sänkas och eventuellt bör mobilförbud stadgas i lag. Särskilt viktigt är det att säkra skolbarnens cykelvägar på alla sätt man kan.
- Cykelvägar med närhet till skolor behöver prioriteras.
- Det saknas konkreta mål och ansvariga instanser: hur många fler skolbarn ska cykla till skola och andra aktiviteter? Hur många fler barn cyklar två år, fem år, tio år efter att cykelstrategin antagits? Hur sätts målet för vuxna som cyklar till jobbet och träningen? Vilka konkreta åtgärder behövs för att fler ska lämna bilen hemma? Vilken myndighet ska ha ansvaret och vilka resurser får myndigheten till sitt förfogande? Vem ska ordna trafikundervisningen i skolorna? Vem ska inspirera och entusiasmera till att utmana och ändra invanda attityder, hinder och krav på bekvämlighet? Vem ska ordna informationskampanjer, tävlingar, utmaningar och annat?
- Ett prioriterat mål borde vara att få fler barn att cykla och röra på sig. Säkra skolvägar är den mest långsiktiga investeringen i både hållbara och hälsosamma vanor.
- Det måste gå att ta med cykel på bussen.
- Planeringen bör samordnas med kollektivtrafiken så att cyklingen blir en del av det åländska transportsystemet, inte ett separat komplement.
- Det är viktigt med sikten och säkerheten på cykelbanor.
- Tydlig skyltning och belysning behövs vid grävarbeten på cykelbanor.
- Underhållet vintertid måste synkroniseras.
- Vems är ansvaret att ta bort trafikskadat vilt vid cykelbanor?
- Säkra övergångar för fotgängare och cyklister vid huvudvägar behövs.
- Pausplatser med sopkorg eller info om att ta skräpet med sig behövs.
- Upplysning om cykelvett för cyklister behövs.
- Cykellederna behöver utmärkas tydligt.
- Det är viktigare att sätta resurser på att upprätthålla och underhålla cykelbanor och cykelleder än att sätta stora pengar på datainsamling.
- En plattform för kommunikation om cykelförhållanden förutsätter att det finns någon som tar emot ärendena som har makt att göra något åt problemen.
- Årlig info till biltrafikanterna om att blända för cyklister behövs
Generella synpunkter
Ålands Natur och Miljö ställer sig positiva till att landskapsregeringen utarbetar en cykelstrategi. Fossilfria färdsätt behöver öka på Åland. Cykelstrategin fastställer den övergripande ambitionen, dvs att trafikmiljön ska anpassas efter cyklister och övrig lätt trafik och inte främst till bilisternas behov. Att cykla är också bra för hälsan.
Åland är ett extremt biltätt samhälle och antalet personbilar har i princip fördubblats under det senaste kvartsseklet (33.400 personbilar 2024, 15.000 fler än år 2000)[1], vilket innebär bilköer vid rondellerna och trafikljusen i Mariehamn under vissa tider på dygnet. Den snabba ökningen av antalet personbilar (drygt 500 fler personbilar 2024 jämfört med 2023)[2] kommer förr eller senare att leda till krav från bilister på nya och kostsamma trafiklösningar och därför är det viktigt att visa på och gynna alternativen, dvs att bilen inte alltid ska vara förstavalet.
I det stora hela är cykelstrategin välgjord och är ett lovvärt initiativ, men hur det sedan används är den viktiga frågan. Då det saknas en konkret budget och ansvarsfördelning är det risk för att strategin blir en hyllvärmare. Jomala kommuns styrelseordförande uppgav bara för någon vecka sedan att cykelbanor är en av de investeringar man kommer att dra ner på för att nå sina sparmål. Det krävs både politisk vilja och pengar i de små åländska kommunerna som har begränsad budget och ideellt politiskt engagemang. ”Det inte får bli en räcka med fina ord utan det måste bli handling” som en av våra medlemmar uttryckte sina tankar kring strategin.
Ansvarsfrågan
Det är positivt att förslaget till cykelstrategi tar upp ansvarsfrågan för cykelvägarna. Landskapet bygger cykelvägar längs huvudvägarna, och det är sedan kommunernas ansvar att sköta dem, till exempel ploga och sopa bort grus. Skötseln varierar mellan kommunerna beroende på ekonomisk förmåga: resurssvaga kommuner prioriterar knappast skötseln av cykelvägarna. Det är också i nuläget svårt för cyklisterna att greppa vem som har ansvar för vilken cykelvägsträcka och vem som ska kontaktas när brister upptäcks. Detta måste klargöras genom lagstiftning. Särskilt viktigt är att undvika att strategin blir centraliserad till Mariehamn; regionala samband mellan orter bör prioriteras där potentialen för pendling faktiskt finns. För att säkerställa genomförandet bör landskapsregeringen inrätta en tvärsektoriell arbetsgrupp med representanter från kommuner, trafikmyndigheter och civilsamhället. Gruppen ska följa upp målen, föreslå prioriteringar och publicera en årlig lägesrapport med indikatorer för användning, underhåll och säkerhet.
Cykelvägar
I princip så är vägar, cykelbanor och -leder väldigt bra på Åland. Det är lätt att kunna cykla, och vid de stora huvudvägarna finns cykelbanor på många ställen nu. Inom Mariehamn är det i regel lätt att cykla, trafiken är gles på alla mindre gator så det går bra att cykla på dem. I Mariehamn är det enbart på utfarterna och de större lederna där biltätheten är hög som det är störst behov av cykelvägar, annars är det lugnt vilket passar perfekt för cykel.
Cykelvägarna på Åland följer oftast bilvägen (t.ex. Ingbybergen är ett undantag). I Sverige finns det många cykelvägar som avviker från bilvägen när så är lämpligt p.g.a. naturen, miljön och bebyggelsen. De kallas för friliggande cykelvägar. Det skulle kanske vara enklare att få markägare med på att sådana anläggs om de anpassas till omgivningen. På vägen till Grisslehamn går det en väldigt enkel cykelväg på höger sida. Den uppfyller säkert inte standarden för underarbetet så att tunga fordon ska kunna ploga på vintern, men skulle passa bra vid de mindre åländska vägarna.
Det är viktigt att fundera vem som är den huvudsakliga målgruppen för cykelvägarna. Den som cyklar till jobbet, skolan eller butiken vill ta sig fram så fort som möjligt, medan turister vill se så mycket som möjligt av Åland. Det kan vara bra att kombinera snabba cykelvägar för daglig transport med cykelvägar som anpassats för omkringliggande natur och miljö för att så många cyklister som möjligt får ut det de önskar av cykelvägarna. Det ska vara lätt att komma dit man behöver. Cykelstrategin bör också ses som en del av Ålands attraktionskraft – ett sammanhängande cykelnät stärker både turism och livskvalitet.
Det är viktigt att förslaget till cykelstrategi också noterar att många olika fordon numera ska samsas med fotgängarna på gång-och cykelbanorna – elsparkcyklar, mopeler, elcyklar av olika slag som ofta framförs snabbt och där föraren samtidigt, kanske tittar på telefonen. Hastigheterna bör sänkas och eventuellt bör mobilförbud stadgas i lag på samma sätt som gäller i biltrafik eftersom risken för olyckor som drabbar andra som rör sig på gång- och cykelvägar är överhängande. Särskilt viktigt är det att säkra skolbarnens cykelvägar på alla sätt man kan. Vid byggande av nya och underhåll av befintliga cykelvägar behöver cykelvägar med närhet till skolor prioriteras.
Konkreta mål
Förslaget till cykelstrategi bygger på att både skolbarn och vuxna ska vardagscykla i högre grad än idag. Men detta sker inte på grund av ord i en strategi – orden måste konkretiseras i engagemang och handling där olika aktörer samarbetar.
Det saknas konkreta mål: hur många fler skolbarn ska cykla till skola och andra aktiviteter? Hur många fler barn cyklar två år, fem år, tio år efter att cykelstrategin antagits? Hur sätts målet för vuxna som cyklar till jobbet och träningen? Vilka konkreta åtgärder behövs för att fler ska lämna bilen hemma och kanske låta bli att köpa ytterligare en bil till hushållet? Vilken myndighet ska ha ansvaret för att strategin förverkligas och vilka resurser får myndigheten till sitt förfogande?
Vem ska ta hand om den viktiga utåtriktade verksamheten, det vill säga ordna den föreslagna trafikundervisningen i skolorna? Vem ska inspirera och entusiasmera barn och vuxna att utmana och ändra invanda attityder, hinder och krav på bekvämlighet som man som bilist kanske aldrig ens har problematiserat och ifrågasatt? Vem ska ordna informationskampanjer, roliga tävlingar, utmaningar och annat som sätter strålkastarljuset på våra vanor och ovanor?
Med tanke på den accelererande klimatförändringen och framför allt ungas växande klimatångest är det ytterst viktigt att vi vuxna visar att också små handlingar för klimatet, som att cykla eller gå till och från skolan, gör skillnad och kan skänka en strimma hopp i mörkret. Också av denna orsak är cykelstrategin central – förutsatt att den leder till attitydförändring, handling och konkreta, mätbara resultat.
Ett prioriterat mål borde vara att få fler barn att cykla och röra på sig. Att skapa vanor från unga år gör att man fortsätter i vuxen ålder. Barn som cyklar till skolan istället för att de får skjuts minskar antalet bilar och ökar tryggheten för andra barn som går eller cyklar, vilket ger en spiraleffekt. Barns och ungas rörelsefrihet och hälsa borde stå i centrum – säkra skolvägar är den mest långsiktiga investeringen i både hållbara och hälsosamma vanor.
Praktiskt cykelåkande
Det måste gå att ta med cykel på bussen. Idag går det om det finns plats men det är dyrt. Elskotrar åker dock gratis i bussens bagageutrymme. Det bör finnas lösningar på detta, till exempel i Holland finns bussar med cykelsläp. Även på skärgårdsfärjorna ska det vara enkelt att ta med cykeln. Planeringen bör samordnas med kollektivtrafiken – möjligheten att ta med cykel på bussar och färjor är avgörande för längre sträckor. En sådan samordning gör cyklingen till en verklig del av det åländska transportsystemet, inte ett separat komplement.
Det är viktigt med sikten och säkerheten. Vegetation och växter får inte vara för nära. Cykelbanor får inte ha för snäva kurvor, detta kan vara farligt då hastigheten blir rätt hög med nyare cyklar. Hinder på cykelbanor bör undvikas. Det är också viktigt att se till att cykelbanor är ordentligt upplysta.
Underhåll av cykelbanor och omgivande miljö
Det kan vara värt att tänka på att en cykelbana med grusbeläggning är bättre och säkrare än en sprucken, gropig och lappad asfaltscykelbana. På grus anpassar man hastigheten efter underlaget på ett annat sätt. Då det behöver göras grävarbeten längs en cykelbana är det viktigt att skada asfalten så lite som möjligt. Det är också viktigt att varna tydligt om en asfalterad cykelbana är uppgrävd med tanke på personer som åker rullskidor eller liknande. Hinder eller gropar är farliga, speciellt om det är mörkt ute.
Underhållet vintertid måste synkroniseras. Det får inte vara så att en viss sträcka är oplogad medan resten är både sandad och plogad beroende på vem som har tilldelats underhållet. Gruset för sandning får inte vara så grovt att det resulterar i punkteringar vilket cyklande medlemmar har varit med om. Cykelbanorna borde jämställas med huvudväg vad gäller underhåll. För vintercykling är det viktigt att plogning av cykelvägarna prioriteras. Idag kan det komma en plogning vid 10-11 på förmiddagen men då har många redan varit på arbetet flera timmar.
Angående plogning vid busshållplatserna skulle det behövas krav på plogningen så att det är enkelt att ta sig till busskuren. Ibland blir det 2-3 decimeters högar att ta sig över. Än värre är det om högarna blir liggande och blir hårda. Då riskerar passagerarna att stå ute i trafiken och vänta på bussen.
Ofta ligger trafikdödat vilt mellan körbanan och cykelvägen. Det är obehagligt både för cykelpendlare och cykelturister att passera en söndersliten djurkropp i framskridet sönderfall. Döda rådjur stinker, i synnerhet sommartid. Vems är ansvaret att ta hand om kadavren?
Säkra övergångar och pausplatser
Vid livligt trafikerade huvudvägar borde säkra övergångar för cyklister och fotgängare
skapas för att barn och vuxna tryggt ska komma över till gång- och cykelbanan om man bor på ”fel sida” av landsvägen.
Enkla pausplatser skulle behövas med jämna mellanrum, gärna på fina ställen längs cykelvägarna på landsbygden (t.ex ett par bänkar lite i vinkel mot varandra). Det skulle vara en fin service för trötta vandrare och cyklister som vill slå sig ner och pusta eller äta en medhavd matsäck. Papperskorg skulle inte skada, men man kan ju alltid ha en QR-kod som berättar på ett antal språk att man ska ta med sig soporna också.
Information och utbildning
Upplysning om cykelvett för cyklister behövs. Få använder ringklockan, utan pressar sig bara förbi i olämpliga situationer. Vid omkörning är det viktigt att hålla ordentligt avstånd. Medlemmar har berättat om situationer där en olycka varit nära p.g.a. tanklösa omkörningar. Det är också viktigt att upplysa om varför det är viktigt med cykelhjälm, och faran med att använda mobiltelefonen vid framförande av olika fordon på gång- och cykelbanor. Frågan är vem som ska göra detta och hur?
Cykellederna behöver utmärkas tydligt vid vägarna med informationsskyltar om vilken väg som är den kortaste.
Det är viktigare att sätta resurser på att upprätthålla och underhålla cykelbanor och cykelleder än att sätta stora pengar på datainsamling.
Det är fint med en plattform för kommunikation om cykelförhållanden, men det förutsätter att det finns någon som tar emot ärendena som har makt att göra något åt problemen. Tex har en medlem kontaktat landskapet om ett övergångsställe just före Örtvägen. De blinkande signalstolparna som är där fungerar sällan men ingen gör något åt dem.
Info kunde årligen gå ut i media och digitala kanaler till biltrafikanterna om hur viktigt det är att de bländar av även för cyklister.