Remissvar på landskapsförordning om naturvård

 

ALLMÄNT

Det är mycket positivt att landskapsregeringen nu avser att uppdatera Landskapsförordning (1998:113) om naturvård. Revideringen av den åländska naturvårdslagstiftningen är mycket angelägen. Så som det nu framkommer i landskapsregeringens framställning är nuvarande antal skyddade arter och biotoper på Åland lågt jämfört med både riket och Sverige, och skyddet uppfyller inte EU-lagstiftningen. Åland har en stor artrikedom och har många värdefulla miljötyper som vi behöver värna om.

Om man vill öka skyddet av åländska arter och biotoper räcker det inte att enbart revidera förteckningen över fridlysta och särskilt skyddsvärda arter i naturvårdsförordningen. För att nå tillräckligt skydd som också är förenligt med habitatdirektivet och fågeldirektivet, måste fridlysningsbestämmelser i Landskapslag (1998:82) om naturvård också uppdateras. Annars kan förslaget leda till minskat artskydd, någon som förklaras noggrannare längre fram i remissvaret.

Det skulle vara mycket angeläget att uppdatera hela den åländska naturvårdslagen som är från 1998. När lagen trädde i kraft var den kortfattad jämfört med den dåvarande naturvårdslagstiftningen i Sverige och Finland. Lagen har kompletterats under åren, men den är i flera avseenden otillräcklig. Mycket av den reglering som finns i våra närregioner saknas helt. Landskapsregeringen gjorde en omfattande utredning om förändringsbehov i naturvårdslagen 2017, men revideringen verkar inte ha kommit igång.

Det framkommer inte tydligt när det aktuella förslaget är uppdaterat, och det nämns inte heller hur det säkerställs att förordningen hålls uppdaterad. En förordning som denna uppfyller sitt syfte endast då den är uppdaterad och tydlig.

 

FÖRDELAR MED FÖRSLAGET

Det är mycket positivt att ett stort antal nya arter och biotoper nu planeras få utökat skydd. Förteckningen omfattar många sådana organismgrupper som tidigare har saknat skydd på Åland, såsom fladdermöss, fiskar, levermossor, svampar, steklar m.fl. Det åländska naturskyddet har tidigare långt koncentrerat sig på fåglar och kärlväxter, och förbisett andra organismgrupper som är mindre synliga och mindre igenkännbara. Dessa gruppen är lika viktiga för naturens strukturer och funktioner som de synliga och igenkännliga arterna. Det är också positivt att flera nya biotoper nu skyddas. Den föreslagna förteckningen är mera förenlig med habitat- och fågeldirektivet än den gamla.

 

BRISTER I FÖRSLAGET

Bakgrund

Så som även konstateras i framställningen ger bestämmelserna i den nuvarande åländska naturvårdslagstiftningen inte ett sådant skydd som avses i habitatdirektivets artiklar 12 och 13 i fågeldirektivets artikel 5. [1],[2] Enligt dessa artiklar ska medlemsländerna vidta nödvändiga åtgärder för införande av ett strikt skyddssystem för de arter som finns förtecknade i habitatdirektivets bilaga 4 och fågeldirektivets bilaga 1. Det vill säga förbud mot att fånga eller döda eller att avsiktligt störa, samla ägg från, plocka, skära av, eller dra loss olika arter från markytan etc.

Orsaken till att skyddet i den åländska naturvårdslagstiftningen inte överensstämmer med habitat- och fågeldirektivets artiklar beror delvis på att naturvårdsförordningens lista över skyddade arter och biotoper inte är tillräckligt omfattande, och delvis på att betydelsen av fridlysning och särskild skyddsvärd art eller biotop är olika i de båda regelverken.

Åländska fridlysningsbestämmelser avviker markant från fridlysningsbestämmelser i både rikets och Sveriges naturvårdslagstiftningar, vilka båda uppfyller habitat- och fågeldirektivets krav bättre.[3]

I förordningsförslagen framkommer det inte att landskapsregeringen planerar att ändra fridlysningsbestämmelserna i naturvårdslagen, vilket leder till att förslaget försämrar skyddet för flera arter, bland annat sådana som borde få utökat skydd enligt EU-lagstiftning.

Problem med de nuvarande fridlysningsbestämmelserna

Enligt naturvårdslagens 14 § får exemplar av en fridlyst växt- eller djurart inte avlägsnas, dödas eller påverkas på sådant sätt att artens fortplantning eller fortsatta existens äventyras. Det framgår varken av lagen eller av förarbeten om man menar existens och fortplantning på Åland eller om det är fråga om hela artens existens. Det är ett mycket svagt skydd för en art att endast regelrätt utrotning är förbjudet.

En given princip i dagens samhälle är ju att ingen naturligt förekommande art får utrotas, så de åländska fridlysningsbestämmelserna ger inte något skydd utöver det som anses vara normal, vedertagen hänsyn. Bestämmelsen uppfyller inte heller kraven om strikt skydd i habitatdirektivets artiklar 12 och 13 i fågeldirektivets artikel 5.

Fridlysning enligt 14 § hindrar inte heller pågående markanvändning: “Vid markanvändningen ska åtgärder som kan störa eller skada exemplar av fridlysta arter undvikas om det endast medför ringa olägenhet för fastighetsägaren eller innehavaren av särskild rätt till fastigheten. “

För jämförelsens skull kan man nämna att enligt Finlands naturvårdslag 37§ och 42§ är det uttryckligen förbjudet att avsiktligt döda eller fånga fridlysta arter, att ta bon samt ägg och individer i andra utvecklingsstadier, att flytta dem eller att avsiktligt skada dem på något annat sätt. Det framkommer också tydligt att det är förbjudet att avsiktligt störa fridlysta arter eller att plocka, samla, förstöra, klippa alternativt dra upp en fridlyst växt med roten.

Problem med begreppet särskilt skyddsvärda arter

Enligt naturvårdslagens 15 § får en särskilt skyddsvärd art eller dess biotop inte utan landskapsregeringens tillstånd skadas eller påverkas på sådant sätt att artens fortplantning eller fortsatta existens på förekomstplatsen äventyras. Denna skrivning är svårtolkad särskilt när det gäller växtbestånd. Hur definierar man t.ex. en förekomstplats; avser den enskilda växter eller större sammanhängande bestånd av samma växt? Hur nära varandra måste bestånden eller enskilda växter vara varandra för att höra till samma förekomst? Om man anser att en förekomstplats omfattar flera individer, är det enligt den 15 § tillåtet att plocka eller annars förstöra en stor andel av dem, så länge några individer blir kvar. Skyddet är mycket svagt särskilt med tanke på att det är den högsta nivån av artskydd, som den åländska lagstiftning idag erbjuder.

Problem med biotopskyddet

Enligt 16 § får en särskilt skyddsvärd biotop inte utan landskapsregeringens tillstånd ändras så att den förlorar sin särart eller sin betydelse för bevarandet av den biologiska mångfalden. De särskilt skyddsvärda biotoperna är således skyddade direkt enligt naturvårdslagens 16 §, utan att landskapsregeringen behöver fatta ett särskilt beslut om enskilda områden. Markägaren, eller en annan person som vill utnyttja marken, är skyldig att själv känna igen de lagskyddade biotoperna. Eftersom de flesta särskilt skyddsvärda biotoperna inte baserar sig på enskilda, specifika beslut, kan markägaren vara helt omedveten om en särskilt skyddsvärd biotop inom sin fastighet. Detta kan leda till att biotopen förstörs av misstag. Att de särskilt skyddsvärda biotoperna inte syns i fastighetsregistret kan leda till att begränsningarna i markanvändningen kommer som en överraskning för en ny markägare efter markköpet.  Det finns inte heller klara bestämmelser om hävning av skyddet.

Det åländska systemet avviker från det i våra närregioner. I Sverige får olika myndigheter besluta om biotopsskyddsområden, men områdens gränser måste anges i beslutet. I Finland gäller skyddet först efter att närings-, trafik- och miljöcentralen har fattat beslut om gränserna för det område som hör till den skyddade naturtypen och delgivit områdets ägare och innehavare beslutet. Förbudet meddelas efter anslag och det ska kungöras.

Arter som förslaget lämnar utan skydd som EU-lagstiftningen förutsätter

Stora rovdjur och flera andra däggdjur som nämns i habitatdirektivets IV och i fågeldirektivets bilaga I ska ha strikt skydd.[4] Fridlysning enligt den åländska naturvårdslagens bestämmelser erbjuder inte sådant skydd.

Arter som saknas i förslaget

Viktiga områden för fisklek saknas i förslaget. Grunda vegetationsbeklädda vikar lämpliga för fisklek skulle kunna läggas till i listan över biotoper. Detta nämns också i Bärkrafts tredje farled om vattenkvalitet som en åtgärd för år 2023:Skydda fiskelekplatser och habitat med värdefulla undervattensbiotoper, för att stärka marina ekosystem.” [5]

I förordningen står ”Av de starkt hotade arterna har de tagits med, som i landet endast förekommer på Åland.” Detta tolkar vi som att en art som är starkt hotad som förekommer i Finland inte är skyddad på Åland. Borde inte alla hotade arter, åtminstone på en nationell nivå, skrivas in i förordningen?

I och med klimatförändringen borde även hotade arter både väster- och söderut kartläggas. Nästan årligen kommer det nya arter till Åland som är nykomlingar i Finland. [6]

Arter som får försämrat skydd

Om naturvårdslagens bestämmelser om fridlysning inte ändras så att de är förenliga med habitatdirektivets krav kommer den föreslagna naturvårdsförordningen att leda till att ett antal arter får försämrat skydd när deras nuvarande status som särskilt skyddsvärda arter förändras till fridlysta, eller från fridlysta till icke fridlysta. I vissa fall kan det förstås vara befogat att upphäva fridlysning, om arten inte mera är hotad.

Däremot behövs det motiveringar för minskat skydd för arter som är upptagna på den senaste finska röda listan från 2019[7], och/eller ska ha strikt skydd enligt habitat- eller fågeldirektivet.

Dessa är:

  • Utter (Lutra lutra), ingår i habitatdirektivets bilaga IV
  • Backsvala, (Riparia riparia) starkt hotad (EN)
  • Havsörn, (Haliaeetus albicilla), ingår i fågeldirektivets bilaga I
  • Kornknarr (Crex crex) ingår i fågeldirektivets bilaga I
  • Mindre flugsnappare, (Ficedula parva), ingår i fågeldirektivets bilaga I
  • Mindre hackspett, (Dendrocopos minor), ingår i fågeldirektivets bilaga I
  • Smålom, (Gavia stellata) ingår i fågeldirektivets bilaga I
  • Stenfalk, (Falco columbarius) ingår i fågeldirektivets bilaga I
  • Storlom, (Gavia arctia)
  • Svarthakedopping (Podiceps auritus), starkt hotad (EN), ingår i fågeldirektivets bilaga I
  • Trana, (Grus grus), ingår i fågeldirektivets bilaga I
  • Trädlärka, (Lullula arborea) ingår i fågeldirektivets bilaga I
  • Hasselsnok (Coronella austriaca) sårbar (VU), ingår i habitatdirektivets bilaga IV
  • Hagtornspinnmal, (Scythropia crataegella), akut hotad (CR)
  • Krisslesäckmal (Coleophora inulae) starkt hotad (EN),
  • Olvonguldmal, (Phyllonorycter lantanellus) akut hotad (CR)
  • Smygstekellik glasvinge, (Bembecia ichneumoniformis) starkt hotad (EN)
  • Spåtistelkorgmal (Metzneria aestivella) sårbar (VU),
  • Säfferotplattmal (Depressaria libanotidella) akut hotad (CR)
  • Tandmott (Cynaeda dentalis) sårbar (VU)
  • Blankstarr, (Carex otrubae) sårbar (VU)
  • Fågelstarr, (Carex ornithopoda) starkt hotad (EN)
  • Guckusko, (Cypripedium calceolus) ingår i habitatdirektivets bilaga IV
  • Lundviol, (Viola reichenbachiana) strkt hotad (EN)
  • Lundslok, (Melica uniflora) starkt hotad (EN)
  • Näbbstarr, (Carex lepidocarpa) akut hotad (CR)
  • Skärmstarr, (Carex remota) starkt hotad (EN)
  • Toppjungfrulin (Polygala comosa) akut hotad (CR)
  • Vit skogslilja, (Cephalanthera longifolia) sårbar (VU)
  • Ängsstarr (Carex hostiana) starkt hotad (EN)
  • Hamatocaulis vernicosus käppkrokmossa, ingår i habitatdirektivets bilaga II, vilket betyder att man borde inrätta skyddsområden för denna art.
  • Nordisk klipptuss, (Cynodontium suecicum) sårbar (VU)

Följande hotade arter avser man helt ta bort från förteckningen vilket borde motiveras noggrant:

  • Omvändbandad käringtandpalpma (Syncopacma taeniolella) akut hotad (CR)
  • Stort båtspinnarfly, (Bena prasinana) starkt hotad (EN)
  • Smalbandad flatdykare (Graphoderus bilineatus) akut hotad (CR)
  • Avarönn, (Sorbus teodori) ingår i habitatdirektivets bilaga IV
  • Saltört, (Suaeda maritima) akut hotad (CR)

Havsörn

Havsörn är en art som har varit nära utrotning, men som man har lyckats rädda så att arten numera är livskraftig. Arten ingår i habitatdirektivets bilaga I och ska således fortsättningsvis ha strikt skydd. Om havsörn i fortsättningen enbart är fridlyst enligt nuvarande naturvårdslagens 15 §, får den inte avlägsnas, dödas eller påverkas på sådant sätt att artens fortplantning eller fortsatta existens äventyras samt att man behöver ta hänsyn till den vid pågående markanvändning enbart om det medför ringa kostnader. Detta skydd är långt ifrån det individskyddet som förutsätts av fågeldirektivets artikel 5, och som EU-domstolen nyligen har fastslagit.[8] Exempelvis använder havsörnar ofta samma bo i många år, men det är oklart om fridlysningen enligt naturvårdslagens 14 § skulle skydda boträden från t.ex. avverkning.

Det har också förekommit negativ opinionsbildning mot havsörn på Åland, vilket kan leda till aktiva ingrepp mot arten om skyddet försämras. Som följd kan den nuvarande livskraftiga populationen äventyras. Eventuellt behöver havsörn särskilda skyddsåtgärder tills man genom konstruktiv diskussion och positiv opinionsbildning har skapat acceptans för den ökade synligheten som den livskraftiga populationen leder till.

Undantag från skyddsbestämmelserna som gäller arter och biotoper som omfattas av habitat- och fågeldirektivet

Det är viktigt att även bestämmelserna om eventuella undantag från fridlysningsbestämmelserna också är förenliga med direktiven. Det finns ingen hänvisning i framställningen hur man avser ta hänsyn till detta. Enligt habitatdirektivets artiklar 6 och 16 och fågeldirektivets artikel 9 får medlemsländerna bevilja undantag från skyddsbestämmelserna för arter och biotoper som omfattas av de ovannämnda direktiven. Detta förutsatt att det inte finns någon annan lämplig lösning, och att undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde. Undantag får beviljas av för följande orsaker:

  • För att skydda vilda djur och växter och bevara livsmiljöer.
  • För att undvika allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog,

fiske, vatten och andra typer av egendom.

  • För flygsäkerhet
  • Av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet, eller av andra tvingande

orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet

orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva

konsekvenser för miljön.

  • För forsknings- och utbildningsändamål, för återinplantering och

återinförsel av dessa arter och för den uppfödning som krävs för

detta, inbegripet artificiell förökning av växter.

  • För att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i begränsad

omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar

av de skyddade arterna

Äganderätten och förvaltandet av naturen

Förordningen kan av markägarna anses som en inskränkning i äganderätten. Ägande kan ses som ett ”förvaltande” eller en ”lånerätt” eftersom det är enbart under sin livstid som man kan äga något, sedan övergår rätten till någon annan. Eftersom man bara har marken ”till låns” bör äganderätten ses som ett ansvar gentemot både naturen och kommande generationer. Det borde även vara av alla människors intresse att den biologiska mångfalden är stor, eftersom den är livsviktig för oss. [9]

Risken med naturskyddet är att markägaren ser det som ett förbud och anser att det blir myndigheternas ansvar att förvalta naturen, och därmed tappar motivationen för naturvård på sin egen mark. Här hoppas vi att landskapsregeringen skapar samarbeten och möjligheter för att öka markägarnas motivation och intresse av att förvalta naturen för kommande generationer. I fastlandet finns t.ex. Metso-programmet som är en handlingsplan för biologisk mångfald[10] och livsmiljöprogrammet Helmi som stärker den biologiska mångfalden och tryggar ekosystemtjänster, samtidigt som programmet bidrar till att begränsa klimatförändringen och främja vår anpassning till förändringen.[11]

Pengar kan inte ersätta artutrotning

I förordningen står: ”Om det på basis av övervakningen kan konstateras att skyddsnivån för en art eller biotop inte är gynnsam ska landskapsregeringen vidta åtgärder så att en gynnsam skyddsnivå kan uppnås, då även ekonomiska, sociala och kulturella aspekter liksom regionala och lokala särdrag ska beaktas.”

Här vill vi starkt poängtera att inga pengar kan kompensera för artutrotning. Det går inte att köpa nya arter, och utrotning av en art kan få obotliga och skadliga effekter i ekosystemkedjan. [12]

SAMMANFATTNING

Det är positivt att landskapsregeringen vill utöka skyddet av åländska arter och biotoper. Det nuvarande förslaget förbättrar inte skyddet om inte även naturvårdslagens bestämmelser i 14, 15 och 16 § ändras så att de faktiskt hindrar skadliga ingrepp mot fridlysta och särskilt skyddsvärda arter. Kraven enligt habitat- eller fågeldirektiv uppfylls inte heller om dessa bestämmelser inte ändras så att de är förenliga med habitatdirektivets artiklar 12 och 13 och fågeldirektivets artikel 5.

Om inte bestämmelserna ändras kommer nuvarande förslag till och med att försämra skyddet för flera arter. Varje sådan försämring av skyddsstatus behöver motiveras. Det behövs öppen, konstruktiv och balanserad diskussion i samhälle om hur samvaro mellan människan och rovdjuren kan ordnas på sådant sätt att vi tål livskraftiga rovdjurspopulationer, som ändå är en oumbärlig del av den biologiska mångfalden.

Viktigt är också att klargöra hur förordningen hålls uppdaterad och hur det kontrolleras att den efterlevs. Klimatförändringarna leder till att det kommer nya arter till Åland, så uppföljning och uppdatering behövs regelbundet.

Det är viktigt att få ett ökat intresse för den biologiska mångfalden och därmed en större förståelse för det gemensamma ansvaret för att förvalta naturen, eftersom den biologiska mångfalden är livsviktig. Pengar kan inte ersätta utrotning av en art, och utrotning av arter kan skada hela ekosystem.

 

 

[1] Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009L0147&from=EN

[2] Rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet) https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31992L0043&from=EN

[3] Naturvårdslag (1096/1996) Kap 4 Skydd av naturtyper, Kap 6 Artskydd https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1996/19961096

Artskyddsförordning (2007:845) https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/artskyddsforordning-2007845_sfs-2007-845

Förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forordning-19981252-om-omradesskydd-enligt_sfs-1998-1252

[4] file:///C:/Users/iki/Downloads/Luontodirektiivin%20lajit%2010.9.2013_taulukko%20(1).pdf

https://www.ymparisto.fi/sv-FI/Natur/Arter/Arter_i_habitat_och_fageldirektiven

[5] https://www.barkraft.ax/fardplaner?goal%5B%5D=24&goal%5B%5D=27

[6] https://translate.google.com/translate?sl=auto&tl=sv&u=https://yle.fi/uutiset/3-6395657

[7] http://hdl.handle.net/10138/299501

[8] https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=238465&pageIndex=0&doclang=SV&mode=req&dir=&occ=first&part=1&cid=3484640

[9] https://www.ipbes.net/sites/default/files/ipbes_7_10_add.1_en_1.pdf

[10] https://mmm.fi/sv/skogar/biodiversitet-och-skydd/metso-programmet

[11] https://ym.fi/sv/livsmiljoprogrammet-helmi

[12] https://www.ipbes.net/sites/default/files/ipbes_7_10_add.1_en_1.pdf