Detta blir vårens sista inlägg om invasiva arter. Det finns många arter som inte är listade som invasiva, men som visar starka tendenser till att vara invasiva. De framstår som ofarliga, men när de får spridas okontrollerat kan de bilda större bestånd. Det får ekologiska konsekvenser, särskilt för miljöer som är artrika eller där det finns hotade arter. Tyvärr listas arter ofta som invasiva först när ett akut problem redan finns. Vi vill uppmuntra dig till att ta hand om växterna i din trädgård. Ta reda på var arten faktiskt kommer ifrån och hur den sprids. För det är lätt att plantera en art, men det kan vara en lång kamp att bli av med den.
Följande växter förekommer på Åland och det kan vara bättre att låta bli att plantera dem. Har du de redan i din trädgård, håll koll på att de inte sprids okontrollerat.
Rönnsumak (Rhus typhina)
Rönnsumak är en buske som kan bli mellan 3 och 5 meter hög. Den har sitt ursprung i Nordamerika och kom till Europa på 1600-talet som prydnadsväxt. Rönnsumak är populär för sin färgförändring speciellt under hösten när de 20–60 cm långa löven växlar från gul till orange och till sist djupröd. Karaktäristiskt för arten är de kraftiga, bruna och filtiga späda kvistarna och de gulgröna blommorna som växer i ställningar. De mogna frukterna är röda och finns kvar under vinterperioden. Växten förökar sig genom underjordiska rotskott med snabb tillväxttakt. Därför är det stor risk att den tränger undan den inhemska faunan och i en del andra länder anses den redan som invasiv.
Häckspirea (Spiraea salicifolia)
Häckspirea är en upp till 1,5 meter hög buske som sprider sig med rotskott. De ljusrosa eller vita blommorna sitter i koniska klasar (juni-augusti) och har en delikat doft som lockar många insekter. De sågformade bladen blir 4–7 cm långa. Arten är en populär trädgårdsväxt som kommer från Östeuropa och risken för invasivitet är enligt forskningen (SLU) hög. 
Snöbär (Symphoricarpos albus)
Snöbär är en prydnadsbuske med en höjd på upp till 2 meter som ursprungligen kommer från Nordamerika. De blågröna bladen är något äggrunda och har raka kanter. Mellan juni och september har snöbär små rosa blommor som insekter tycker jättemycket om. Frukterna är vita och fylls med luft ju mer de mognar. Många kallar växten för smällbär på grund av ljudet när den krossas. Observera att snöbärsfrukt är giftig för människor. Busken kan breda ut sig väldigt snabbt genom rotskott och har därför mycket hög risk för invasivitet. 
Du behöver kanske inte rensa bort arterna direkt, men det är bra att hålla koll på spridningen. Om du upptäcker att en art sprider sig ganska fort är det dags att reagera innan spridningen blir okontrollerad.