Utlåtande om anpassad kommunal avfallshantering 2023

Allmänt

Ålands Natur och Miljö är positivt inställda till att avfallslagen uppdateras och anpassas till de nya EU-bestämmelserna. Vår förhoppning är att detta ökar det cirkulära tänket och att återanvändning och materialåtervinning ökar markant, gärna mer än målsättningen i avfallsdirektivet. Synsättet på avfall behöver bli allt mera inriktat på att avfall är en cirkulär resurs. Uppdateringen av avfallslagstiftningen är också i linje med mål 7 i utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland[1] som siktar på att minska mängden avfall per person och öka cirkulariteten.

Avfallslagstiftningen bör vara så tydlig och styrande mot en cirkulär ekonomi som möjligt framom att se till individens önskemål. Givetvis kan avfallstjänster utformas så att individer har flera val, men får inte inverka negativt på de mål som satts upp. Åland bör också sätta återanvändnings- och återvinningsmålen högre än andra för att uppfylla Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda.

Föregående förslag till avfallslagstiftning som lades fram i augusti 2022 var att utöka fastighetsnära avfallshämtning av flera avfallsfraktioner. Det har man frångått i detta förslag. Baserat på de plockanalyser som landskapsregeringen låtit utföra (2015 och 2021) så finns det tydliga kopplingar till att ju närmare källan desto bättre sortering. Det innebär att insamling av flera fraktioner nära fastigheter ger bättre sortering. Att inte basera avfallslagstiftningen efter det medför risken att målen om återanvändning och materialåtervinning inte kommer att uppfyllas. Plockanalysen visar också på att sorteringsgraden är högre i kommuner med kommunalt ordnad avfallstransport (upphandlad avfallshämtning). Om samtliga kommuner har samma insamlingssystem så blir också insamlingen mer kostnadseffektiv.

Kommentar till förslag till lagtext

 3b § 1 mom.
Avvikelser för avfallstransport
Kommunen får avvika från kravet på fastighetsvis avfallstransport enligt 35 § 1 mom. i rikets avfallslag även i andra fall än de som nämns i den paragrafens 4 mom.

Kommentar: Skrivningen ”även i andra fall” är otydlig och kan skapa många tolkningsbara situationer. Detta kan i princip medföra att man kan göra vad man vill med sitt avfall. Skrivningen behöver förtydligas för att undvika problem med olika tolkningar.

3 b 2 mom.
Fastighetsinnehavaren får med avvikelse från bestämmelsen om kommunalt anordnad fastighetsvis avfallstransport i 36 § 1 och 2 mom. i rikets avfallslag avtala med annan avfallstransportör än som kommunen ordnar.

Kommentar: Detta kan skapa misstolkningar om att hushåll kan avvika från ett beslut kommunen tagit om att ordna avfallshantering för hushållen. Ska beslutet som kommunen tagit gälla före den enskilda fastighetsinnehavarens agerande? Om fastighetsinnehavaren kan välja bort kommunens upphandlade tjänster så faller hela systemet med att kommunen upphandlar avfallstjänster åt kommuninvånarna. Det är i princip omöjligt för en kommun att upphandla avfallstjänster då de inte kan garantera en säker volym till anbudsgivarna.

För fastighetsinnehavarna själva kan det vara positivt att avtala om avfallstransporten och påverka t.ex. hur ofta avfallet ska hämtas. Detta ökar individens självbestämmande och delaktighet, vilket kan motivera fastighetsinnehavaren att sortera sitt avfall bättre.

En negativ aspekt är, att om fastighetsvis avfallshämtning inte ordnas, kan antalet transporter öka i och med att alla fastighetsägare själv ska avtala med en avfallstransportör om hämtning. Central upphandling av transporterna skulle istället kunna minska antalet transporter.

3b 3 mom.

Kommunen får med avvikelse från 37 § i rikets avfallslag besluta att fastighetsvis avfallstransport ordnas i kommunen eller en del av kommunen så att fastighetsinnehavaren avtalar om den med en avfallstransportör även för annat än blandat avfall.

 Kommentar: Om syftet är att möjliggöra att hushållen ska kunna beställa fastighetsnära avfallshämtning av t.ex. förpackningsavfall så kan det inte garanteras att dessa tjänster faktiskt finns på marknaden. Insamling av flera fraktioner kräver dyra investeringar i specialfordon vilket är osäkert att den åländska marknadens entreprenörer skulle ha i sitt utbud om inte kommunen skulle kräva det eller upphandla dessa tjänster. Och egentligen hjälper det inte att en kommun kräver det, för om det inte är tillräckligt många som beställer en sådan tjänst finns det inga ekonomiska incitament att en entreprenör skulle våga investera i dyra insamlingsfordon och erbjuda sådana tjänster.

3b 4 mom.

Avfallsinnehavaren får med avvikelse från 41 a § 1 mom. i rikets avfallslag kompostera sitt bioavfall på fastigheten eller i närheten av fastigheten även om det inte har godkänts i kommunala avfallshanteringsföreskrifter om det sker på ett säkert sätt för miljö och hälsa.

 Kommentar: Okontrollerad hantering av kompostering kan skapa stora sanitära problem, framför allt i tätort. Under 90-talet och tidigt 2000-tal då det fanns mycket komposter i tätorten så var det också stora problem med bland annat råttor. Hemkompostering kan fungera mycket bra om det sköts på ett korrekt sätt och rätt anläggning används för detta. Men finns det ingen form av kontroll så finns risk för att sanitära problem kan uppstå.

En annan kommentar till kompostering är att det finns planer för en gemensam insamling av bioavfall för omvandling till biogas och biokol vilket ger större samhällsekonomisk nytta än enskilda komposter.

3b 5 mom.

Den kommunala avfallsavgiften, särskilt avfallstaxan, ska vara anpassad till de avvikelser som kommunen tillämpar vad avser 1 och 4 mom.

Kommentar: I och med att valmöjligheten för den enskilda blir större och om det fortsättningsvis ska finnas kommunala tjänster till de som önskar så kommer samtliga avgifter att stiga, dels med anledning att det kräver större tillsyn för de som inte ingår i kommunens tjänster, och dels för att kommunens tjänster inte kan garanteras en viss volym vilket kommer att medföra högre anbud.

3c 1 mom.

Kommunens organisering av avfallshanteringen

Kommunen ska utforma sin avfallshantering för att uppnå målen för förberedelse för återanvändning och materialåtervinning av kommunalt avfall som närmare finns reglerat i landskapsförordning.

Kommentar: Baserat på förslagen till nya paragrafer 3b så kommer det att bli svårt för kommunerna att uppnå målen för förberedelse av återanvändning och materialåtervinning enligt landskapsförordning, vilket medför att textförslagen om organisering, rapportering och krav på avfallsplan blir urvattnat. Det är bättre att lagstifta om att kommunerna måste ha en kommunal avfallsplan från början. En kommunal avfallsplan ger kommunerna större frihet att bestämma hur avfallshanteringen ska organiseras och hur målen ska uppnås. Att överväga samarbete med andra kommuner är dock ett plus och bör lyftas högre i lagstiftningen, gärna med möjligheter till ekonomiskt stöd från landskapsregeringen. Obligatoriska avfallshanteringsföreskrifter ger kommuninvånarna kunskap om vilka bestämmelser som gäller inom kommunen. Kommunen blir också tydligare medveten om vilket ansvar de har för avfallshanteringen.

Genom den årliga rapporten som kommunerna ska skicka in till landskapsregeringen har kommunen krav på sig att lämna uppgifter om vilken mängd avfall som har insamlats i kommunen vilket borde ge en enhetlig uppföljning av avfallsmängderna både på kommunal nivå och på landskapsnivå.

4 Producentansvar

Avtalet mellan kommunerna och producentsammanslutningen för förpackningsproducenter enligt 49 a § i rikets avfallslag ska även omfatta kommunernas insamling enligt 3b § 1 mom.

Kommentar: Vi tolkar det så, att även övriga entreprenörer som i enligt 3b 2 -3 mom. får hämta avfall från hushållen ska få en ersättning eller att avfallet förs till samma hantering som den avfallstransport som kommunen ordnar. Producentansvarets ansvar för kostnader har stärkts i rikets avfallslag och det kan bli problematiskt om också ersättning för transporter ska betalas om kommunen tillåter andra entreprenörer än de har upphandlat.

 

 

[1] https://www.barkraft.ax/mal-2030/mal-7