Inför dagen för biologisk mångfald 22 maj bad vi Petra Granholm, engagerad medlem i Ålands Natur & Miljö och målansvarig för Mål 4 inom Bärkraft om just biologisk mångfald, att skriva en reflekterande text på temat. Håll till godo!
Naturkontakt är min takt
När det var morsdag häromhelgen beslöt familjen att ta en tur ut till stugan på Brändö. När vi steg ut ur bilen möttes vi av ett hav av gullvivor, nunneört, svalört och kajp. Barnen hoppade direkt ut i gräset för att smaka både på gullviva och kajp, den ena smakade sött och den andra starkt som lök. Jag fylldes direkt av en stor vördnad och tacksamhet inför denna ljuva sommartidens håvor, och nästan genast lockades jag till att nynna ”En vänlig grönskas rika dräkt, har smy-yckat da-al och äängar”, för det är ju precis så man känner när man möts av allt detta vackra. Och som den nutidsmänniska som jag är måste jag förstås gräva fram mobilen för att försöka fånga det vackra på bild, så jag kunde dela med mig till andra.
De flesta som bor och verkar på Åland har nog känt de här känslorna tror jag, känslorna av total hänfördhet inför naturen. Särskilt efter en lång och ganska grå vinter, nu när naturen exploderar i sin rikedom, i sin generositet. Denna tid är intensiv men kort – det går lätt att missa den om du inte är närvarande. Under denna tid infaller också den internationella dagen för biologisk mångfald, 22 maj, och det är ju ganska passligt för nordiska breddgrader, eftersom det är just nu vi ser vår artrikedom i all sin prakt. Det är lätt att glömma bort på Åland, att det faktiskt är ganska ovanligt att ha tillgång till så oerhört mycket natur, det är ett privilegium som inte alla människor på jorden har. Vi är vana att denna mångfald, som tillsammans bildar komplexa ekosystem och näringsvävar, levererar till oss allt det som vi behöver. Samtidigt börjar vi också bli smärtsamt medvetna om att naturförlusten skenar iväg bortom vår kontroll och förvärras av klimatkrisen. Sjuka sjöar kan inte leverera rent dricksvatten. Svältande eller förgiftade insekter kan inte pollinera vår mat. Arter dör ut, arter som vi kanske inte ens känner till. Därför är det viktigt att komma ihåg att den här blomsterprakten inte bara tjänar vårt öga utan hela vårt uppehälle. Blomsterprakten betyder mat, kanske inte bara för mina nyfiket smakande barn utan kanske främst för de insekter, pollinerare, som vaknar ur en vintersömn och är hungriga – om de inte har mat från snödroppar, krokusar och tussilagon i mars svälter de ihjäl. Vi bör värna detta, inte ta det för givet. Det kan vi göra genom att lämna en del av gräsmattan ifred utan att klippa, så gräset och de blommor som finns där får blomma fram till midsommar i alla fall. På ytor där marken är bar p.g.a t.ex. grävningar kan man med fördel så ängsfrön. Biodlarföreningens ordförande berättade att han brukar ha med sig ett kardemummarör med ängsfrön när han cyklar, för att sprida längs vägkanten där marken redan är bar. I Sverige har Naturskyddsföreningens Operation: Rädda Bina lett till 11 000 nya insatser från privatpersoner runt om i Sverige. Ännu ett steg längre är att börja slå gräset med lie, slåtter är en praxis på väg tillbaka.
Så, när resten av familjen tar en tur till Andelshandeln passar jag på att ta min yogamatta till bryggan bakom båthuset, både för lite ryggböjningar men också för en stunds stilla naturmeditation. När jag sitter där och andas i takt med naturen så känner jag hur mina konturer upplöses och jag själv blir ett med den omgivande naturen – en ljuvlig känsla jag försöker vara fullt medveten om, för att jag tror att det är just denna, andliga, kontakt med naturen som behövs. Att förstå att vi är ett med den, på ett annat sätt än vi gjort de senaste decennierna (kanske århundradena?). Ja – så låt naturens takt vara din takt. Naturkontakt är min takt, naturkontakt är din takt. Kan vi låta bli att forcera takten, låta bli att försöka springa före den – sträva efter samklang? Jag tror att vi som bor och verkar på Åland inte har ett så långt steg att ta för att hitta takten, för att skydda skogen, ängarna, myrarna, holmarna, arterna – för att skydda våra vatten, tänker jag, när jag står och ser tusentals småfisk simma runt under båthusbryggan.
Petra Granholm, ivrig medlem i Ålands Natur & Miljö och målansvarig för utvecklings- och hållbarhetsagendans mål 4: biologisk mångfald och ekosystem i balans