Gästinlägg av Madeleine Pawli
Har du skrollat på Tik Tok och kommit förbi ett erbjudande som bara var för bra? En galet snygg top eller annat plagg som du bara måste ha? Så kollar du på priset och –Va? Den var ju jättebillig! Med ett klick har du beställt det och snart kommer det till posten. Nu har du gjort ett kap –eller har du det?
Snabbmode är en fälla vi alla hamnat i någon gång. Överkonsumtion, algoritmen, grupptryck, trendcyklar och identitet, allt bidrar till snabbmode. Men vad är det?
Jo, snabbmode handlar om att designa, producera, marknadsföra och distribuera de nyaste varorna från catwalks och leva upp till efterfrågan av konstant nya kollektioner. Idag släpper de stora modehusen och klädkedjorna nya produkter varje vecka. I vissa fall även varje dag!
Vad är det då som uppmanar det här behovet?
Trender och efterfrågan av något nytt har alltid varit aktuellt. Vi vill med våra kläder förmedla för andra vem vi är. Det handlar alltså om identitet. Eller till en början, idag handlar det tyvärr också mycket om grupptryck och behovet att “passa in”. Sociala medier är en av de största bovarna för det här behovet. Man ska alltid vara på hugg med trendcykeln och så finns det förstås rädslan för FOMO (Fear Of Missing Out). “Tänk om jag missar något?” eller “Vad kommer de andra att tycka?”
Självsäkerhet och självuttryck verkar vara de största orsakerna till snabbmode och det är egentligen inte heller så konstigt att ungdomar och unga vuxna därför är de största konsumenterna. I ett sårbart utvecklingsskede med behov för samhörighet och ett sätt att hitta sin identitet samt en vilja till ekonomisk kontroll. Den viljan är lätt att utnyttja –och modeindustrin gör det med stor skicklighet. De säljer inte bara sina varor utan maskerar även det som pågår bakom ridån.
Textilproduktionen i allmänhet kräver enorma resurser, men när man massproducerar så som idag blir konsekvenserna oförutsägbara. Det är inte bara resursförbrukningen som är problemet, utan även utsläppen och avfallet. Kemikalier som läcker ut, fossila bränslen används som energikraft, syntetiska material, mikroplastpartiklar, osäkerhet gällande ämnen, nedskräpningen av restprodukter osv. Fokuset är ju distribueringen – inget annat! Lika snabbt som nya kläder produceras försvinner de och hamnar sedan någonstans i naturen fullproppade av skadliga ämnen.
Atacamaöknen i Chile är ett tragiskt exempel på var våra kläder hamnar. En artikel från år 2025 beskriver att det dumpas 39 000 ton textiler per år i Atacamaöknen på illegala soptippar. Enligt en rapport från Greenpeace (2024) tar Ghana emot cirka 15 miljoner klädföremål – varje vecka! Med ingenstans för en stor del av kläderna att ta vägen bränns de upp eller dumpas ut i naturen vilket äventyrar lokalsamhällenas hälsa. Allt från luft-, mark- och vattenföroreningar, som de själva inte skapat, uthärdar de dagligen.
“Vad kan vi göra?” och “Vad borde vi göra?” är de största frågorna. I första hand måste vi agera lokalt men tänka globalt. Ta vara på dina kläder och köp inte konstant nytt, sälj, ge vidare eller låna, tänk efter innan ett köp, spara till plagg som är hållbara, stöd företag och föreningar som vill bekämpa avfallet, protestera och våga säga ifrån. De här är tips som de flesta har fått höra förut men inte agerar på. Speciellt i dagens samhälle där vi inte kommer undan det oavsett hur vi försöker. Men jag ber dig ändå att ha konsekvenserna i åtanke, eftersom slutligen kommer vi alla att lida från våra beslut.
Källor: