De uppdaterade samrådshandlingarna
Vattenfall har uppdaterat sitt tidigare samrådsdokument eftersom bolaget beslutat satsa på 3-5 modulära kärnkraftsreaktorer i stället för stora konventionella kärnkraftsreaktorer. Dessutom har underlaget kompletterats med information om att den sökta verksamheten kommer att innefatta hantering och lagring av använt kärnbränsle och kärnavfall endast inom verksamhetsområdet. Bolaget meddelar att tilllståndsansökan inte kommer att omfatta den framtida avvecklingen av de nya kärnkraftsreaktorerna, inte heller mellanlagring och slutförvaring av kärnavfall.
Projektansvarigas bedömning är att endast en hypotetisk olycka med härdsmälta kan ge konsekvenser utanför Sveriges gränser.
Förändrat världsläge påverkar olycksbedömningen
Vi håller inte med om projektansvarigas olycksbedömning. Bedömningen om olycksscenariet gjordes innan den rådande världsordningen, som byggde på att ingångna avtal följdes och att samarbete rådde, allvarligt rubbades. I dag måste även krig med bomber och drönare beaktas som en högst påtaglig risk för spridning av radioaktivitet från kärnkraftverk över nationsgränser (jfr Rysslands pågående ockupation av ukrainska kärnkraftverket Zaporizjzja där landminor lagts ut i området för att förhindra mänsklig närvaro).
Kärnvapenhotet har ökat lavinartat i världen på grund av Rysslands angreppskrig mot Ukraina och Israels och Amerikas krig mot Iran. Kärnkraft är en förutsättning för kärnvapen och t ex plutonium 239 används som bränsle i både kärnreaktorer i fredligt syfte och i kärnvapen med kapacitet till omätbar förstörelse.
Oklarheter och farhågor kring lagring
Plutonium 239 har en halveringstid på 24 100 år, vilket innebär att när den tiden gått har den radioaktiva strålningen minskat med hälften. Lagringen av högaktivt kärnavfall måste fungera utan läckor i 100 000 år för att avfallet inte längre ska utgöra fara för människor och miljö.
Hundratusen år motsvarar ungefär 4 000 mänskliga generationer. Kunskapen om avfallets farlighet – vår generations exklusiva gåva till framtiden – måste överföras till alla kommande generationer. Detta faktum leder till att den generation som producerar det farliga avfallet tvingas ta ställning till svåra frågor som ingen kan svara på: förstår framtida generationer det vi vill förmedla? Finns det någon plan för informationsöverföringen? Vem ska ha ansvaret för de livsfarliga avfallslagren under alla kommande generationers livstid? Finns mänskligheten över huvud taget kvar när uppvärmningen ändrat klimatet och kärnvapenarsenalerna eventuellt tömts i kommande krig?
Dessa existentiella frågor tas inte upp i Vattenfalls uppdaterade samrådsunderlag. Där konstateras endast att ”När bränslet tas ut finns en så kallad resteffekt, vilket gör att särskilda åtgärder måste vidtas avseende hantering och lagring” och ”I dagsläget finns inga specifika föreskrifter för fysiskt skydd av torrt förvarat bränsle eftersom systemet ännu inte finns i Sverige”. Vattenfall konstaterar också att ”om ett nytt centralt mellanlager för använt kärnbränsle inrättas i Sverige kommer det använda kärnbränslet att transporteras bort från verksamhetsområdet”.
I september 2025 överlämnades delbetänkandet Ny kärnkraft i Sverige – ett samlat system för omhändertagande av radioaktivt avfall (SOU 2025/104) till regeringen. Där konstateras att staten inte ännu bestämt hur ett nytt regelverk ska se ut och att Svensk kärnbränslehantering Ab:s uppdrag omfattar endast avfall från befintliga reaktorer (för övrigt enligt en metod som ifrågasatts starkt av forskare som hävdar att kopparhöljet runt bränslestavarna rostar betydligt snabbare, kanske redan inom något eller några hundratal år, i den vattenmiljö där det ska lagras vid Forsmark och att bentonitleran runt kopparhöljet inte heller är tillräckligt stabil för att hindra läckage till vattnet).
Med beaktande av alla dessa frågor och farhågor är det enligt oss för tidigt för ansvariga myndigheter att bevilja tillstånd för nya kärnkraftsreaktorer. Det bör vara en självklarhet att inte ge klartecken för fortsatt planering och eventuell start så länge avfallsfrågan är öppen.
Vi anser att det är både oetiskt och oärligt att planera för ny kärnkraft utan en konkret plan för hur det högaktiva kärnavfall som kommer att produceras i anläggningen ska tas om hand slutgiltigt.
Naturvärden försvinner
Enligt det uppdaterade samrådsunderlaget kommer områden med bitvis höga till mycket höga naturvärden att tas i anspråk för den nya kärnkraftsanläggningen, vilket betyder att dessa naturvärden försvinner om ansökan beviljas. Dessutom upphävs befintligt naturreservat. Detta går helt emot syftet med EU-förordningen för att restaurera natur. Som en förening som värnar om naturen är vi emot exploatering som innebär att naturvärden försvinner och naturreservat upphävs.
Mariehamn den 20 april 2026
Ålands Natur och Miljö r.f.