Östersjön: ett hav i obalans som vi inte har råd att förlora

Speciellt nu när det är sommar påminns många av oss om att Östersjön inte mår så bra. Vattnet vid badstränderna uppvisar nu som då spår av cyanobakterier. Förargligt nog händer detta oftast när ett svalkande dopp skulle kännas extra skönt. Hur kommer detta sig kan man ju undra? 

Orsakerna är många men enligt den samlade vetenskapen kan man förenklat säga att Östersjön är i obalans. Våra vatten är övergödda, vilket gynnar arter som trivs i övergödda vatten. Klimatförändringen förstärker de negativa effekterna av övergödningen, samtidigt som den bidrar till nya hot mot våra vatten. Allt högre vattentemperaturer gynnar arter som trivs i varma vatten medan kallvattensarter missgynnas. Skadliga ämnen, mikroplaster och undervattensbuller är även de hot som behöver tas på allvar. Likaså utövar vi människor ett stort tryck på Östersjön genom att bara vara vid Östersjön: stränder rensas från buskar och träd, bottnar muddras, bryggor byggs, skräp lämnas kvar, etc. Just här hos oss kring Åland och Skärgårdshavet är det genomsnittliga trycket från oss människor det högsta i Östersjön enligt en färsk rapport av Helsingforskommissionen (HELCOM). Östersjön är därtill ett mycket känsligt hav tack vare lågt medelvattendjup och därmed liten vattenmängd samt p.g.a. den långa utbytestiden för vattnet. När man tar dessa saker i beaktande är det kanske inte så konstigt att Östersjön är i obalans, eller hur? 

Obalansen är det som bidragit till att man gett lov till att skjuta havsörn på Lågskär, detta för att skydda ejdrarna. Denna mycket drastiska åtgärd är på inget sätt lösningen på ejderproblematiken i det långa loppet. Denna åtgärd är att betrakta som akut ”första hjälp”, något som förhoppningsvis bidrar till att några ejderungar överlever på Lågskär detta år. 

Ejderns öde personifierar Östersjöns mående mycket väl. Under årens lopp har en rad olika orsaker till ejderns tillbakagång nämnts. Det har handlat om födobrist, predation från havsörn, trutar, mink eller mårdhund och tiaminbrist för att nämna några förklaringar. Alla dessa orsaker är kopplade på ett eller annat sätt till Östersjöns mående. Hoten mot Östersjön (därmed även ejdern) är många. 

Uppenbarligen är havet en viktig del av våra liv här på Åland. Det visar inte minst HELCOMs bedömning om att vi har det största trycket på Östersjön. En kanske inte helt obefogad fråga att ställa är: borde vi inte vara bättre på att ta hand om våra vatten om de är så viktiga för oss? Idag uppfyller inget kustvattenområde hos oss kriterierna för god ekologisk status. Inte ser det bättre ut när man letar upp andra typer av miljöbedömningar gjorda för våra vatten. För att återvända till havsörnen: inte ens dess fortplantning på Åland uppfyller kraven för god miljöstatus enligt HELCOMs senaste bedömning. Och ändå är de till antal så många att de är ett hot mot ejdern. Detta kan tolkas som ett tydligt tecken på att allt inte står rätt till. 

Det är med andra ord hög tid för oss att kavla upp ärmarna och jobba på bred front, både lokalt och globalt med att hitta metoder och lösningar som gynnar både Östersjön och oss människor. Att satsa på lösningar som förbättrar Östersjöns mående är även ekonomiskt försvarbart. En välmående Östersjö beräknas av HELCOM bl.a. kunna bidra med ekosystemtjänster i form av rekreation för Östersjöländerna till ett värde som överstiger 30 miljarder euro per år. Lägg till värdet av ekosystemtjänster som kollagring och bindning av näringsämnen och värdet av fiskfångster etc. Då kommer vi upp i riktigt stora summor. Summor som avspeglar immateriella värden. Och dessa har vi inte råd att förlora. 

Ålands Natur & Miljö r.f.